Allt har väl en betydelse?

 

Min vän, jag vill inte längre att det ska vara såhär.
Jag hör dina ord, jag ser vad du gör.

 

Jag vill ge dig värme och ljus, ta dig härifrån.

 

Om jag ändå kunde.

Om jag hade lösningen skulle jag göra allt,
allt för att de skulle fungera igen.

 

Det absolut värsta jag vet är när de i min närhet mår dåligt
och jag inte kan göra något.

 

Jag vill rädda dig men hur?

 

Känslor av alla dess slag tummlar runt i mig själv.

Jag vill inte stå brevid och se hur du faller

djupare än vad jag når.

 

Jag förlorar mig själv när jag förlorar dig.

 

Jag vill vara lösningen till dina problem,

men hur?

 

Jag håller dig i min famn och gör allt för att föra över kärleken till dig.
Låter den sprida innefrån det varmaste och djupaste i mig tills den omsluter hela dig.

 

Allt för att du ska förstå att du är älskad och värdefull.

 

Jag ser dig varje dag och även om jag ser hur du har fallit,

så ser jag det vackra i dig och hoppas att du en dag ser det med.

 

Man tror man vet tills man trampar snett.
Då förstår man så mycket mer.

 

Jag upplever djupet allt för ofta 
men det är de som gör mig till den jag är.

 

Jag blundar och ser hur jag själv springer 
men mest springer jag för dig.

Jag måste hinna före dig,

innan du nått fram måste jag jag hinna ikapp dig och se dig i ögonen.

 

För du är sedd.